systerevelina

Har spenderat helgen i Kristinehamn och Laxå…. Resan började på fredagskvällen/natten efter jobbet. Höll på att inte bli någon resa eftersom ett akut lungödem kom i vägen. Men fick byta om och cykla som en idiot så jag hann allt med bussen till K- hamn. Där mötte T mig för att fara vidare till hans föräldrar. Blev en tidig natt eftersom vi skulle upp med tuppen dagen efter.

Kl 8 startade våran resa mot Laxå av alla ställen. T skulle springa maraton, så jag och hans mamma följde med som supportteam. Under tiden som han sprang så tänkte vi kolla in stan lite och det gick ju ganska fort måste jag säga. Det fanns en ICA, en skoaffär och en klädaffär, så detta var över på mindre än 20 minuter. Sen for vi ut till skogen för att se dem vid vätskekontrollen. Då var det en mil kvar till mål. Jag hade lovat T att vara fotograf så jag såg hela kalaset genom en kameralins. När han passerat där så drog vi oss in mot mål. Som 13 person och på mindre än fyra timmar så kom han inspringande med de längsta stegen jag sett. Jag kan inte förstå hur man kan springa så fort o så långt, men de ligger ju några års träning bakom. Fick mig en ganska salt och snorig puss.



Dagen efter spenderades ganska lugn eftersom T hade en ganska skarp träningsvärk. Vi skulle se sevärdheterna i Kristinehamn. Tyvärr gick de ganska fort. De blev….

ICA MAXI UTAN TAK

PICASSOSTATYN

Han missade bara den lilla detaljen att de kryllade av fåglar just där. Mitt besök blev ganska snabbt.

Har varit en kanonhelg! Fredagen spenderades först på avd 20 tillsammans med kollegorna. Sedan bar de av hem för en renovering av fröken Rundqvist, sen in till stan tillsammans med bästaste sambon för att göra ett varv på systemet och invänta hennes vänner, Ann-Charlotte och Magnus. Natten spenderades hos T eftersom de skulle vara lite fullt i våran lägenhet. Hade tänkt att se film, men får jag bara lägga mig ner så är de liksom kört sen. Filmen försvann iallafall och jag vaknade på morgonen.

Under lördagen blev de att dra en repa på stan. T skulle ha byxor att växa i. De blev så fina så fina så….. Blev en lunch på stan tillsammans med Uddevallagänget.

På kvällen bjöds de på oxfilé som kocken Magnus fixat till. Smakade underbart. Efter maten trillade vännerna in en efter en, tillslut var hela lägenheten full. Som vanligt är alltid förfesten roligast. Att man aldrig lär sig de och väljer att ha enbart förfest och sen sova… kanske ska prova de nästa gång.

Söndagen erbjöd till en början en huvudvärk som inte var av denna världen. T for iväg i grisottan. Jag valde att ligga kvar en stund till innan Anna lockade med frukost. Blev en omväg med cykeln över Herrhagen eftersom jag inte hade någon lust att cykla förbi IDOL- kön utanför Nöjes. De blev en heldag i Annas soffa och säng. Vi avverkade tre filmer och en himla massa mat, cola och annat gott.

Den som sa att de var bra med träning borde ha styk…. Var på spinning igår och avslutade sen med 30 minuter core för de ska ju vara så himla för våra ryggar. De har nu slutat med att jag har sträckt ryggen så jag kan knappt röra mig. T fick klä på mig imorse för jag kunde inte komma ner till mina fötter. Under natten har jag fått ta tag i honom för att kunna vända mig i sängen. Är så stel så de nu börjar kännas i axlar och nacke. Försöker röra mig så mycket jag kan, men de är inte lätt när jag ser stjärnor.
Detta är inte så skoj med tanke på att jag skulle ha jobbat imorgon och jag kan idag inte avgöra om de går. Var lika bra att lämna walkover så de får längre tid på sig att hitta en ersättare…. De suger verkligen måste jag säga.

Sitter ute på balkongen nu i solen tillsammans med katten, men inser att jag kommer få sitta här tills Popp kommer hem eftersom jag inte kommer kunna ta mig upp ur den låga stolen. Jag har iaf vatten så de ska nog gå bra.

Vet att de var ett tag sen jag skrev, så till er som faktiskt läser, så ber jag om ursäkt. Men de har varit en hel del annat att tänka på.

Har börjat gå själv på jobbet (de var några veckor sedan). De går bra, men de är ingen dans på rosor. Inser att jag skulle vilja lärt mig liiite mer i skolan. De rent medicinskttekniska är kanske inte så svårt, men allt administrativt och allt runt omkring är inte så lätt som jag hade hoppats på. Men de ska väl komma de med. Hoppas bara kollegorna har överseende med det under tiden.

Äntligen är våren här. Den ska Popp, Tobbe och jag fira in med en kaffe på Sandgrundsudden snart. Vi införde de som en tradition förra året. Att när man kan dricka kaffe på Sandgrundsudden, då är de vår. Vi tjuvstartade med en kaffe på uteserveringen igår, men jag hade nerverna på utsidan eftersom även stans alla småfåglar hittat ut och de skulle självklart hälsa på mig. Gillar inte riktigt de.

Nu har jag jobbat i en vecka o de känns helt underbart…. Kanske andra saker som bidragit till de men de tar vi inte nu.

De känns så underbart att komma tillbaka till avdelningen o de känns som att de kanske är lite glada att ha mig tillbaka. Är så skönt att man redan kan en massa rutiner och ffa vart alla saker finns… Bara de kan ju ta en vecka att lära sig. Går inskolning med en Ida och hon är hur bra som helst. Låter mig göra allt, men finns alltid där när jag behöver henne. Jag får också öva på delegering o de är nyttigt. Känns som man börjar komma in i de mer o mer, men än så länge så är de så lugnt. Hinner tänka på vad jag håller på med under dagarna.

Kan nog våga skriva att jag faktiskt har slutat snusa… ger de iaf ett ärligt försök denna gången. Har inte snusat sedan i tisdags o de gåt ganska bra, men jag kompenserar de med kaffe ist o de kanske inte är så bra, men de är iaf bättre en snus. Även där kanske andra saker som bidragit till motivationen;)

Imorgon börjar mitt vuxenliv…. Eller jag vet inte vad man ska kalla de. Enligt syster så blir man aldrig vuxen och de kanske stämmer. Jag har mer eller mindre samma värderingar nu som när jag var 18, visst har de mognat en del, men jag är fortfarande samma person med samma sjuka humor bl.a. Kommer jag ha kvar dem när jag bli 85 också? Kommer jag sitta där på hemmet i en rullstol med ett bag in box- ställ på och skratta år folk som snubblar samtidigt som jag lyssnar på Lady Gaga (en gammal goding)??? Ja detta kan man fundera på i evighet…

Trots att det var en ledig dag idag så var jag tvungen att vakna till ljudet av väckarklockan iaf. Var dags för spirometri med revisibilitetstest (en satans massa bokstäver, vet inte om de stavas så). Det var inte så lätt som jag trodde att sitta med en näsklämma och blåsa in en pip på ett visst sätt. Ta in luft allt man kan och sen blåsa ut det med en gång, men de allra långsammaste man kan. Sen ska man dra in fort och sen blåsa ut fort som fan men en gång. Jag tog ifrån tårna. Jag har varit med en massa gånger förut och tänkt när patienterna misslyckas ”hur svårt kan de vara”. Men de visade sig inte vara så lätt. Men min andning var bättre än de borde vara för min ålder mm. Låg över 100% hela tiden. Så ngn direkt astma har jag inte iaf, men den kan utlösas av vissa stimuli. Fick ju testa med Bricanyl också och blåsa en gång till. De var bara de att jag fick ta dubbla doser och jag började skaka som ett asplöv. Kunde knappt gå hem sen för knäna skakade så. Fick dricka med sugrör för jag kunde inte hålla i glaset. Var tänkt att jag skulle diska, men den står fortfarande kvar.

Kanske dags att blogga lite då, de var ju ett tag sedan sist. Vad har hänt sen senast då…. Jo jag har tagit min examen. De var som studenten fast i vuxen ålder. Trodde aldrig man kunde få så roligt igen, men de fick allt de. Hela examensveckan började med att en liten liga samlades hemma hos V och drack en hel del vin och åt en massa kex och ost. Det blev en hel del prat om en massa gamla minnen men samtidigt lite nervösa samtal om framtiden. På tisdagen var den dags för den sista träffen med examensgruppen. Spänningen var hög eftersom de då verkligen började närma sig. Men allt var klappat och klart. På tisdagen flyttande min Poppins in också, så jag har inte lagat mat sedan dess…. Så mycket mat har jag aldrig fått lagat till mig J. På onsdagen skulle de handlas inför de lilla kalaset jag skulle stå för efter examen. Som tur var fick jag låna F bil och Popp följde med mig som stöd. Sen var de dags att börja göra iordning sig inför sittningen. Popp fick det fina uppdraget att fixa mitt hår med locktången vilket resulterade i en brännblåsa på örat. Men vill man vara fin får man lida pin… Vilken fest de blev…. Vi i examensgruppen var på Tullholmsgymnasiet 2 timmar innan alla andra för att fixa lite. Anna och jag var toastmasters och jag själv tyckte att vi skötte de ganska bra. Har ju aldrig haft problem med att prata och heller inte inför folk. Vinet kanske hjälpte till lite också. Vi hade lite planerat men vi improviserade också fram ett helt tal som tog oss genom våra tre år tillsammans. Vi sjöng också min och R låt som vi komponerat tillsammans. Den blev väldigt uppskattad. Dagen efter hade jag en känsla när jag vaknade och de var ”skjut mig”. De var en baksmälla utan dess like. Nu var de ju så att jag inte bara kunde ligga i sängen och tycka syns om mig utan all mat skulle ju lagas samt att vi skulle ha genrep i skolan. Som tur är så bor jag numera tillsammans med världens bästa bästis som lagade all mat. Jag satt mest på en stol och tyckte synd om mig själv. Har inte mått så dåligt på många år. Att man aldrig lär sig???? Sen kom äntligen fredagen. Den började kl 9 med fotograferingen. Sen öppnade vi den första flaska med skumpa på universitet kl 09.40. De flög en massa korkar denna förmiddagen och vi plågade också alla lärare genom att sjunga våran sång om och om igen. När de väl var dags att gå in i aulan var jag så satans nervös att jag knappt kunde gå…. Som tur var så fanns de en ledstång som jag kunde hänga mig fast vid. Under studenttalet så kom mina tårar…. De gjorde ett så underbart tal att jag nog aldrig kommer glömma de. De tog oss igenom alla de sjukdomar som vi genomgått tillsammans genom dessa tre åren. Allt från ångest till högt blodtryck och magsår. När jag fick min brosch så har jag nog aldrig varit lyckligare. Jag var så satans stol över mig själv. Att jag har klarat detta alldeles själv utan större hinder. Vi satt och pratade innan om hur man har förändrats under åren som gått. Allt som har hänt i ens liv och hur man har utvecklats som person. Jag har växt en hel massa och man har lärt sig en hel del om livet, ibland tyvärr den hårda vägen. Men nu så ångrar jag ingenting. Jag har aldrig mått bättre i hela mitt liv!!!! Efter examen så åkte jag tillsammans med hela tjocka släkten hem till mig för att äta Poppins goda paj och chessecake som faktiskt jag gjorde. De var fullt i hela lägenheten men mysigt var de. Fick en massa fina presenter såsom ett halsband från Theresia (görs och säljs bara i Lidköping) samt örhänge, armband, Ostindiatallrikar och en massa fina blommor. Var så trött sen på kvällen så jag tror jag somnade innan jag lade huvudet på kudden. Anna-Lena och Beccis stannade kvar för vi skulle åka pulka dagen efter. Men Beccis fick nu en ny favorit i Poppins. Hon är inte den lilla tjejen som lätt släpper in en ny person men Poppins tog platsen med en gång.

Denna veckan är jag ledig och ska bara njuta av känslan att vara färdig sjuksköterska.     

JAG KLARADE SLUTTENTAN!!!!!!!!!!!!

Har nog inte riktigt landat och förstått de än, men de är på god väg.... Detta innebär ju att jag SNART är färdig sjuksköterska. Man har liksom levt på att vara student, men de funkar inte länge till. JAG ÄR SNART VUXEN!! Ringde mamma med en gång och bara vrålade... sen försökte jag ringa ALLA andra, men ingen ville svara.... så de fick bli en segerdans som gick genom hela lägenheten. Hoppas ingen såg mig.

Har de segt som fan på praktiken så de blir väl bara att sitta av tiden. Har delat 2 dosetter och fikat under 2 dagar. I morse behövde jag inte komma förrän halv 10 och får alltid gå hem en timma tidigare. Har iaf en riktigt bra handledare och en hel drös med söta pensionärer. Ska ha en avd själv framöver... kommer bli spännande men inte direkt stressande. En kommun- ssk kommer stressa ihjäl sig inom Landstingen och en landsting- ssk kommer somna inom kommunen. Jag är iaf en landstings- ssk. Är så tråkigt att bara sitta och kolla på datorn och prata i telefonen. Klockan tickar ju fan baklänges. Men de är iaf ett riktigt bra boende men en underbar personal. De "gamla" som jobbat i 100 år och som borde vara bittra vid detta laget, är ändå helt underbara!

Har bakat saffransbiscotti tillsammans med Cia och Jenny idag. Var väl bland de krångligaste jag har bakat, men oj oj oj så gott de blev.

Håller just nu tummarna för SjOgren som förhoppningsvis nu håller på att klämma ut lilla Theo. Lycka till och välkommen till världen!!!!!!!!!!!!