systerevelina

Trots att det var en ledig dag idag så var jag tvungen att vakna till ljudet av väckarklockan iaf. Var dags för spirometri med revisibilitetstest (en satans massa bokstäver, vet inte om de stavas så). Det var inte så lätt som jag trodde att sitta med en näsklämma och blåsa in en pip på ett visst sätt. Ta in luft allt man kan och sen blåsa ut det med en gång, men de allra långsammaste man kan. Sen ska man dra in fort och sen blåsa ut fort som fan men en gång. Jag tog ifrån tårna. Jag har varit med en massa gånger förut och tänkt när patienterna misslyckas ”hur svårt kan de vara”. Men de visade sig inte vara så lätt. Men min andning var bättre än de borde vara för min ålder mm. Låg över 100% hela tiden. Så ngn direkt astma har jag inte iaf, men den kan utlösas av vissa stimuli. Fick ju testa med Bricanyl också och blåsa en gång till. De var bara de att jag fick ta dubbla doser och jag började skaka som ett asplöv. Kunde knappt gå hem sen för knäna skakade så. Fick dricka med sugrör för jag kunde inte hålla i glaset. Var tänkt att jag skulle diska, men den står fortfarande kvar.

Kanske dags att blogga lite då, de var ju ett tag sedan sist. Vad har hänt sen senast då…. Jo jag har tagit min examen. De var som studenten fast i vuxen ålder. Trodde aldrig man kunde få så roligt igen, men de fick allt de. Hela examensveckan började med att en liten liga samlades hemma hos V och drack en hel del vin och åt en massa kex och ost. Det blev en hel del prat om en massa gamla minnen men samtidigt lite nervösa samtal om framtiden. På tisdagen var den dags för den sista träffen med examensgruppen. Spänningen var hög eftersom de då verkligen började närma sig. Men allt var klappat och klart. På tisdagen flyttande min Poppins in också, så jag har inte lagat mat sedan dess…. Så mycket mat har jag aldrig fått lagat till mig J. På onsdagen skulle de handlas inför de lilla kalaset jag skulle stå för efter examen. Som tur var fick jag låna F bil och Popp följde med mig som stöd. Sen var de dags att börja göra iordning sig inför sittningen. Popp fick det fina uppdraget att fixa mitt hår med locktången vilket resulterade i en brännblåsa på örat. Men vill man vara fin får man lida pin… Vilken fest de blev…. Vi i examensgruppen var på Tullholmsgymnasiet 2 timmar innan alla andra för att fixa lite. Anna och jag var toastmasters och jag själv tyckte att vi skötte de ganska bra. Har ju aldrig haft problem med att prata och heller inte inför folk. Vinet kanske hjälpte till lite också. Vi hade lite planerat men vi improviserade också fram ett helt tal som tog oss genom våra tre år tillsammans. Vi sjöng också min och R låt som vi komponerat tillsammans. Den blev väldigt uppskattad. Dagen efter hade jag en känsla när jag vaknade och de var ”skjut mig”. De var en baksmälla utan dess like. Nu var de ju så att jag inte bara kunde ligga i sängen och tycka syns om mig utan all mat skulle ju lagas samt att vi skulle ha genrep i skolan. Som tur är så bor jag numera tillsammans med världens bästa bästis som lagade all mat. Jag satt mest på en stol och tyckte synd om mig själv. Har inte mått så dåligt på många år. Att man aldrig lär sig???? Sen kom äntligen fredagen. Den började kl 9 med fotograferingen. Sen öppnade vi den första flaska med skumpa på universitet kl 09.40. De flög en massa korkar denna förmiddagen och vi plågade också alla lärare genom att sjunga våran sång om och om igen. När de väl var dags att gå in i aulan var jag så satans nervös att jag knappt kunde gå…. Som tur var så fanns de en ledstång som jag kunde hänga mig fast vid. Under studenttalet så kom mina tårar…. De gjorde ett så underbart tal att jag nog aldrig kommer glömma de. De tog oss igenom alla de sjukdomar som vi genomgått tillsammans genom dessa tre åren. Allt från ångest till högt blodtryck och magsår. När jag fick min brosch så har jag nog aldrig varit lyckligare. Jag var så satans stol över mig själv. Att jag har klarat detta alldeles själv utan större hinder. Vi satt och pratade innan om hur man har förändrats under åren som gått. Allt som har hänt i ens liv och hur man har utvecklats som person. Jag har växt en hel massa och man har lärt sig en hel del om livet, ibland tyvärr den hårda vägen. Men nu så ångrar jag ingenting. Jag har aldrig mått bättre i hela mitt liv!!!! Efter examen så åkte jag tillsammans med hela tjocka släkten hem till mig för att äta Poppins goda paj och chessecake som faktiskt jag gjorde. De var fullt i hela lägenheten men mysigt var de. Fick en massa fina presenter såsom ett halsband från Theresia (görs och säljs bara i Lidköping) samt örhänge, armband, Ostindiatallrikar och en massa fina blommor. Var så trött sen på kvällen så jag tror jag somnade innan jag lade huvudet på kudden. Anna-Lena och Beccis stannade kvar för vi skulle åka pulka dagen efter. Men Beccis fick nu en ny favorit i Poppins. Hon är inte den lilla tjejen som lätt släpper in en ny person men Poppins tog platsen med en gång.

Denna veckan är jag ledig och ska bara njuta av känslan att vara färdig sjuksköterska.