Underbara helg
Åkte till Lidköping i lördags. Kl 8 satte jag mig på bussen. Hann inte lämna stationen innan jag stensomnade och vaknade när vi åkte in i Mariestad. De vill jag kalla timing. Mamma, pappa och lilla Siba mötte upp. Fick äntligen köra lite bil. Att de kan vara så kul? Men de är väl säkert så när jag inte kör ngn här hemma.... Handlade lite mat tillsammans med mamma. De finns inget bättre än att handla mat tillsammans med lilla mamma... jag blir nostalgisk på ngt sätt. Sen bar de iväg till Carina och Markus för att kolla in den nya familjemedlemmen vid namn Theo. Honom hade de verkligen gjort bra.... så söt o så snäll. Vi daltade ganska mycket med honom men han gjorde inte många ljud ifrån sig. Man såg i hela ansiktet på honom att han skrek, men de kom inte ett pip. Jag var tvungen att peta lite extra på honom eftersom jag funderade på om han andades, men de gjorde han som tur var! Sen kom Anna på den briljanta idén att de nog fick bli utgång. De blev som tur var en ganska ugn sådan eftersom de var julbord tillsammans med familjen dagen efter. Träffade en massa gamla kompisar ute och det är lika kul som vanligt. Men de får mig också att längta hem. Lite jobbigt är de att stå med en fot i varje kommun.
Söndagen bjöd på julbord ute på Traneberg tillsammans med mamma och pappa och mina syskon på pappas sida. De är inte varja dag man träffar dom så de var trevligt. Hur fint som helst, men jag hade inget sug på julmat, jag som i vanliga fall älskar de.... De kanske har sina förklaringar..... Passade på att hälsa på Anna- Lena också.... skönt att bara sitta och prata med en vis syster yster.
Kvällen bjöd på popcorn och film hemma hos Helene och Niklas. Såg världens mest värdelösa film som hette Tenderness. SE INTE DEN! Den hade inget budskap och ingen handling = helt värdelös. Men sällskapet ar bra. Efter filmen passade jag på att åka till syster nummer 2, Ramona. Samma där att bara sitta och prata är ju hur gött som helst och de finns nog ingen som kan komma med så visa ord som denna syster. Vad skulle jag göra utan mina systrar?
Det är så svårt när man är hemma så kort tid. Man vill spendera hur mycket tid som helst tillsammans med alla, men timmarna räcker inte till. Så man åker alltid hem med ett överkott av dåligt samvete för att man alltid har spenderat för lite tid med någon. Vanligen blir de väl mamma och pappa. Men vi pratade om de lite och de är väl så att man tar mamma o pappa lite för givet, man vet att de alltid finns där.
På bussen hem blev jag tokförkyld på mindre än 5 minuter. Jag började nysa och sen öppnade näsan sig som en kran.... den förkylningen har nog också sina förklaringar.... Så de blev till att sitta och sova för att jag skulle klara av att andas. Gick inte kanon denna natten eftersom jag inte hade nässpray hemma. Jag kunde inte andas genom näsan och mina lungor ville inte fylla sig så som jag ville så ag upplevde för första gången i mitt liv riktig andnöd. Var ingen rolig upplevelse. Tog en tripp ut på balkongen för att andas lite frisk luft.... lite hjälpte de iaf så jag kanske ska sova med öppna fönster i natt. Lite skrämmande tycker jag att de är när de små satans tumörerna gör sig påminnda. När jag är frisk vet jag knappt att de finns där (förutom när jag tränar och det händer ju inte varje dag) ochdå kan man förstränga läget. Men de gick inte i natt direkt tyvärr. Ja ja doktorn sa ju att de skulle försvinna så man får väl helt enkelt tro att de gör de.
Söndagen bjöd på julbord ute på Traneberg tillsammans med mamma och pappa och mina syskon på pappas sida. De är inte varja dag man träffar dom så de var trevligt. Hur fint som helst, men jag hade inget sug på julmat, jag som i vanliga fall älskar de.... De kanske har sina förklaringar..... Passade på att hälsa på Anna- Lena också.... skönt att bara sitta och prata med en vis syster yster.
Kvällen bjöd på popcorn och film hemma hos Helene och Niklas. Såg världens mest värdelösa film som hette Tenderness. SE INTE DEN! Den hade inget budskap och ingen handling = helt värdelös. Men sällskapet ar bra. Efter filmen passade jag på att åka till syster nummer 2, Ramona. Samma där att bara sitta och prata är ju hur gött som helst och de finns nog ingen som kan komma med så visa ord som denna syster. Vad skulle jag göra utan mina systrar?
Det är så svårt när man är hemma så kort tid. Man vill spendera hur mycket tid som helst tillsammans med alla, men timmarna räcker inte till. Så man åker alltid hem med ett överkott av dåligt samvete för att man alltid har spenderat för lite tid med någon. Vanligen blir de väl mamma och pappa. Men vi pratade om de lite och de är väl så att man tar mamma o pappa lite för givet, man vet att de alltid finns där.
På bussen hem blev jag tokförkyld på mindre än 5 minuter. Jag började nysa och sen öppnade näsan sig som en kran.... den förkylningen har nog också sina förklaringar.... Så de blev till att sitta och sova för att jag skulle klara av att andas. Gick inte kanon denna natten eftersom jag inte hade nässpray hemma. Jag kunde inte andas genom näsan och mina lungor ville inte fylla sig så som jag ville så ag upplevde för första gången i mitt liv riktig andnöd. Var ingen rolig upplevelse. Tog en tripp ut på balkongen för att andas lite frisk luft.... lite hjälpte de iaf så jag kanske ska sova med öppna fönster i natt. Lite skrämmande tycker jag att de är när de små satans tumörerna gör sig påminnda. När jag är frisk vet jag knappt att de finns där (förutom när jag tränar och det händer ju inte varje dag) ochdå kan man förstränga läget. Men de gick inte i natt direkt tyvärr. Ja ja doktorn sa ju att de skulle försvinna så man får väl helt enkelt tro att de gör de.
Kommentarer
Trackback
