systerevelina

Idag har jag spenderat min dag på CAPD- mottagningen. Var väl inte lika rockigt som att gå på avdelningen kanske men nyttigt att se hur de går till med pås- dialys. Sån smart grej egentligen. Att åka på hemo- dialys tre dagar i veckan á fem timmar styck, tar ju en hel del tid. Men påsdialys kan man sköta själv hemma. Man tar en påse med en glukoslösning så tappar man in den via en kateter in i bukhålan.... där får den då ligga ett antal timmar. Under den tiden så drar glukosen åt sig slaggprodukter samt att den drar ut vätska ur kroppen. Sen är de bara att tappar ur den och tappa i ny. Under den tiden kan man gå omkring med ca 2 liter glukos i buken. Hur smart som helst.

Är så galet roligt på avdelning 20. Skulle verkligen kunna tänka mig att jobba där. Alla i personalen är underbara och de bästa är att de börjar se mig som en i gänget. Har en massa spännande patienter... min handledare har släppt mig så nu så de enda hon gör är att kontrollerna läkemedlen. Njurpatienter är kända för att vara satans svårstuckna. Det är verkligen en utmaning att både ta prover och sätta pvk. Men än så länge så har jag inte misslyckats, men däremot har jag valt att inte ens försöka. Finns de ett bra kärl så vill jag inte pajja de bara för att jag ska få försöka. Det är väldigt bra för självförtroendet att lyckas sticka en njurpatient. Jag har insett nu under tiden att jag har nålskräck. De går bra om de är jag som håller i nålen, men jag kan inte titta om de är ngn annan som sticker. Då susar de bra i skallen. Höll på att svimma när jag skulle ta vaccinet.