Rosfeber & Knölros
Det blev ett besök till akuten natten mellan tisdag och onsdag. Anna var här hemma en sväng på kvällen och jag skulle bara gå och snyta mig. Helt plötsligt kunde jag inte stå på foten. Skulle jag ha lagt min tyngd på den så kändes det som den skulle sprängas på ovansidan. Det gick verkligen inte. Från att vara grisrosa tills att foten blev blå tog ca 15 sekunder.
Anna åkte hem och duschade och skulle ta J bil till akuten, men för en gång skull hade hon nycklarna med sig så det fick bli taxi. Jag skulle då passa på att flytta pengar till rätt konto, men ville Swedbanks hemsida fungera... ICKE! Så stackars Anna fick betala. När jag satt och väntade på Anna drabbades jag av fullkomlig panik. Tänk om det verkligen var ngt farligt. Den tanken hade liksom inte slagit mig förut. Pratade med syster i telefonen och stortjöt.
Väl inne på akuten så fick vi sitta i väntrummet i bara en timma (helt ok tycker jag). Sen blev jag nerbäddad inne i ett rum. En uska kom och tog temp som visade 38 och då kan jag säga att då är jag inte pigg eftersom jag har en grundtemp strax över 36. En hel del blodprover togs också. Sen var det bara att vänta.... Dr Per kom in efter ca en timma men fick sticka ganska snabbt igen eftersom han fick akutlarm. Senare var han tillbaka och klämde, kände och drog. Han var inte helt populär i mina ögon just då. Han ville att ortopeden skulle komma in och titta på mig eftersom de misstänkte en bakterieinfektion i leden och det är tydligen inte bra. Hur kollar man då detta? Jo farbror doktorn ville ha prov från ledvätska och hur får man ut den? Jo med en jävla kanyl. Jag var ganska tuff i början och sa att jag skulle titta på, men när han tog fram kanylen (som i mina ögon såg ut som en rosa uppdragningskanyl) så lade sig Evelina bakåt och sa " happy thoughts"). Själva sticket var inte så farligt, men känslan när han körde omkring nålen inne i foten på mig fick mig att skrika "helvetes jävla förbannade rööööv", sen spenderade jag resten av tiden att be om ursäkt för mitt språk. Efter första sticket hittade han ingenting och frågade snällt om han fick sticka en gång till varav jag frågar om det någonsin är någon som ger ett ärligt ja- svar på den frågan. Men visst fick han sticka en gång till. Han hittade iaf ingen ledvätska, men blod fick han ut och det gratulerade jag honom för. Jag tror att jag hanterar min rädsla med humor.... Hoppas han hade det också....
Sen kom medicin- doktorn tillbaka med en trolig diagnos. Jag hade förhöjt crp (67), förhöjda vita (60 tror jag) och en hög sänka (50) vilket då är tecken på en infektion. Han trodde då att jag hade rosfeber och när jag tittade på min fot så fattade jag också att det var just det jag hade. Allt blev helt plötsligt så självklart.
Men de har fortfarande inte uteslutit Sarkoidos så den utredningen ska fortsätta från Vc. Jag har två knölar på mina smalben som tydligen kallas för Knölros och det är också ett symtom på Sarkoidos. Ska ringa Vc idag och se vad de säger.
Jag åkte hem från Akuten kl 3 på natten, insatt på Kåvepenin. Tidigt på morgonen ringde med- doktorn och frågade hur det var med mig. Alla de jag träffade på akuten var helt underbara. Kan inte fatta att de har tid till de, men jag kände mig verkligen omhändertagen. Bara det att doktorn knackar på dörren och säger att han kommer snart han skulle bara göra ngt emellan. Eller det att han tog sig tid att ringa. Helt otroligt! Jag fick till och med använda min mobiltelefon. Ortopeden lovade att inte se eller höra när jag frågade om man fick ringa. Man ser allt med helt andra ögon när man både är personal och patient.
Världens bästa Anna hämtade ut Kåvepeninen till mig efter jobbet och kom hem med, sen kom J med McD. Precis de man behöver när man inte har ätit på 28 timmar.
Nu har jag ätit Pc i en dag och jag ser redan en skillnad. Foten har återfått hyfsad normal färg, bara lite rödflammig, men svullnaden är fortfarande kvar.
Midsommar ska nu spenderas tillsammans med mamma och pappa på campingen vis Sävsjön. Ska bli så gott att bli lite ompysslad.
Rosfeber: (erysipelas) är en bakteriell infektion i läderhuden (dermis).
Rosfeber är en bakteriesjukdom som vanligen orsakas av s.k. betahemolyserande streptokocker. Även stafylokocker kan ge upphov till sjukdomen. Det är sålunda ingen egentlig "egen" sjukdom, utan mer ett sjukdomstillstånd som kan ha flera orsaker. Bakterierna utgör ofta en del av patientens normalflora och har vid sjukdomen kunnat penetrera huden. I regel finns en hudskada bakom, exempelvis ett skärsår, skavsår, kroniskt bensår etc., men det är inte alltid som man kan finna ingångsporten. Vätskesvullen vävnad (ödem) gör ofta ovanliggande hud extra känslig för sjukdomen. Rosfeber kan sprida sig snabbt och i värsta fall leda till blodförgiftning (sepsis). Den drabbade bör därför uppsöka läkare. Behandling är oftast penicillin eller annan antibiotika, i allvarligare fall intravenöst. Under sjukdomstiden rekommenderas avhållsamhet från fysisk ansträngning.
Detta är inte mitt ben
Sarkoidos: Sjukdomen består av att epiteloida celler bildar granulom i olika vävnader och organ. Det kan liknas vid en slags knölar eller cystor, men kan vara väldigt små. Symtomen beror då på i vilken vävnad som granulomen finns. Oftast försvinner dessa granulom av sig själv, men går i ca 10% av fallen över i fibros. Detta kan då skada vävnaden permanent och ge livslånga symtom, som tex. nedsatt andningsförmåga (dvs. om granulomen från början satt i lungorna).
Organsystem som ofta är drabbade är, förutom lungorna, levern, njuren, mjälten, lymfkörtlarna, hjärtat, huden och hjärnan.
Typer av sarkoidos
- Icke-akut sarkoidos. Detta är den vanligaste formen av sarkoidos. Den är ofta symtomfri och upptäcks vid till exempel rutinmässig lungröntgen. Den icke-akuta sarkoidosen har god prognos, men ca 10% utvecklar fibros och får livslånga besvär.
