Pratade med en vis vän
... förut och vi började prata om livet. Min syster sa till mig för några år sedan att det var väl ingen som sa att livet skulle vara lätt. Och vad rätt hon har, det var väl bara mamma som tutade i en det när man var liten, men mammor säger ju bara saker man vill höra.
Ibland grubblar jag lite för mycket. Vet inte om det är för att jag är tjej? Min visa vän sa då att man får ta på sog OFFERKOFTAN och vara bitter och älta, men bara en timma om dagen. Sen måste man säga till sig själv att "nej, nu får de vara nog med grubblerier för idag". Har praktiserat detta i några veckor. Offerkoftan åker på titt som tätt, men den åker ofta av ganska fort igen.
Känns ibland som att livet springer ifrån en. Jag har liksom ingen kontroll längre käns de som. Känns som det är som en nära döden upplevelse och jag bara ser allt ovanifrån och kan inte göra ett skit. Jag åker än jävla karusell som jag inte vill åka längre. Tänk om jag då bestämmer mig för att återta kontrollen vad händer då? Kommer jag ta bra beslut eller ska jag kanske fortsätta åka med och se ner på mig själv????
Jag är 27 år..... 7 år av dessa har jag spenderat i förhållanden med 3 olika pojkar och vad har de gett mig? Känns ibland som jag har förlorat 7 år av mitt liv, genom att bara titta på och vara med i något som inte gett någonting. Vad hade jag varit om jag hade gjort något annat under de åren? Första förhållande har iofs gett mig en hel del skratt genom åren, de andra gjorde att jag förlorade min bästa vän, men de tredje gjorde att jag vann en bästa vän.
Där åkte nog offerkoftan på igen ja....
Tack H för den underbara pratstunden.
Ibland grubblar jag lite för mycket. Vet inte om det är för att jag är tjej? Min visa vän sa då att man får ta på sog OFFERKOFTAN och vara bitter och älta, men bara en timma om dagen. Sen måste man säga till sig själv att "nej, nu får de vara nog med grubblerier för idag". Har praktiserat detta i några veckor. Offerkoftan åker på titt som tätt, men den åker ofta av ganska fort igen.
Känns ibland som att livet springer ifrån en. Jag har liksom ingen kontroll längre käns de som. Känns som det är som en nära döden upplevelse och jag bara ser allt ovanifrån och kan inte göra ett skit. Jag åker än jävla karusell som jag inte vill åka längre. Tänk om jag då bestämmer mig för att återta kontrollen vad händer då? Kommer jag ta bra beslut eller ska jag kanske fortsätta åka med och se ner på mig själv????
Jag är 27 år..... 7 år av dessa har jag spenderat i förhållanden med 3 olika pojkar och vad har de gett mig? Känns ibland som jag har förlorat 7 år av mitt liv, genom att bara titta på och vara med i något som inte gett någonting. Vad hade jag varit om jag hade gjort något annat under de åren? Första förhållande har iofs gett mig en hel del skratt genom åren, de andra gjorde att jag förlorade min bästa vän, men de tredje gjorde att jag vann en bästa vän.
Där åkte nog offerkoftan på igen ja....
Tack H för den underbara pratstunden.
Kommentarer
Postat av: Fredric
Det är inte lätt när man ser saker negativt. Det blir en ond spiral som gör så att man bara för sig själv längre och längre ner i träsket och det blir svårare att ta sig ur. Tro mig jag vet. Och det enda jag kunde göra för att bryta spiralen var att tänka annorlunda. Heh inte så att jag alltid varit så possitiv som jag är nu för tiden haha. :D /F
Trackback
